Vi hade varit ute och rest i Australien och Philippinerna i flera veckor och Andreas hade tydligen letat efter det perfekta stället att fria till mig. Efter att ha varit magsjuka, myggbitna och klarat av långa bussresor utan mat tillsammans kände han nog att vi var rätt för varandra. Så när vi bott väldigt spartanskt utan el och endast ätit mat som tillagats över öppen eld några dagar på en öde strand så kom den perfekta solnedgången!
Men icke: då ville jag, helt ovetandes om Andreas planer, hellre surfa i den perfekta solnedgången.
Men kvällen efter laddade han om. Vi beställde mat, som serverades ca 1 timme senare (tar tid att laga mat över öppen eld) så solen hade redan börjat gå ner. Andreas var hungrig och irriterad och när vi nästan ätit färdigt föreslog han att vi skulle gå upp på en hög kulle för att se solnedgången, men han fick magras och var tvungen att springa till huset och gå på toa. Efter lite övertalande tog vi i alla fall på jympaskor och begav oss upp för berget.
Väl uppe tittade vi ut över havet och solen som nästan gått ner, och DÅ! Andreas gick ner på knä, tog fram en ring, som han hade haft med sig ända hemifrån Sverige och frågade om jag ville dela livet med honom?! Såklart sa jag JA! och i ryggsäcken fanns (varm) champagne och Philippinska chokladkarameller som vi njöt av under den stjärnklara himlen halva natten. Vad gör det att champagnen är varm när man känner sig som den lyckligaste tjejen i världen?! Skulle inte kunna tänka mig ett bättre frieri, storslaget utan att vara pampigt och ute i naturen mellan himmel och hav. <3
(Dessutom fångade han allt på film, han hade nämligen satt sin mobil nedanför berget att spela in allt, så kul att ha nu i efterhand!)