2015 var jag gravid men vårt andra barn. I graviditetsvecka 24 fick vi veta att vårt barn hade ett allvarligt hjärtfel och hade behov av en öppen hjärtoperation de första dagarna av sitt liv.
Vi var på många ultraljud under graviditeten och fick alltid höra att hennes hjärtfel var stabilt och kommer att korrigeras med hjälp av en operation.
Den 27 juni föddes lilla Olivia. Förlossningen gick bra trots påfrestningen och vetskapen att föda ett sjukt barn.
Vi fick se Olivia i 15 sekunder innan de tog med henne till neonatalavdelningen för att tas hand om av barnläkare och sjuksköterskor.
Det var en lång väntan tills vi fick se henne men efter cirka tre timmar kunde vi få träffa henne och hon låg uppkopplad till all möjlig övervakning.
Nästa dag gjordes en ultraljudsundersökning av Olivias hjärta. Undersökningen visade att hennes hjärtfel var större och mer komplicerat än det vi hade fått besked om medan jag var gravid. Hjärtläkaren och hjärtkirurgen informerade oss om att hon troligtvis skulle behöva flera operationer. Detta besked var lika hemsk att få som när de först upptäckte hjärtfelet.
När Olivia var tre dagar gammal blev hon hjärtopererad.
Det var en helt fruktansvärd upplevelse att lämna över Olivia till operationsteamet.
Efter ca 5 timmar ringer kirurgen och säger att operationen var färdig. Vi mötte honom för ett samtal där han berättade att de hade lyckats att korrigera Olivias hjärtfel helt och hållet trots prognosen och att hon inte skulle behöva fler operationer. Den lättnad vi kände kan inte beskrivas i ord.
När vi hade fått veta att Olivias operation var lyckad gick Ola ner på knä och friade till mig inne på sjukhuset.
Det var inte den mest romantiska platsen men det fanns ingen annan plats på jorden som var mer perfekt för kärlek. Denna dagen startade som den värsta dagen i mitt liv för att bli en av dem absolut lyckligaste!